jag känner mig helt ärlig schitzofren. Jag vet inte länge vad jag vill.

Jag 1: Nej klart som fan ja inte ska åka!
Jag 2: Vad säger du? Det kan ju bli hur kul som helst!
Jag 1: glöm det, det är inte jag länge!
Jag 2: Jomen, jag MÅSTE åka!
Jag 1: varför då? Jag behöver inte dom! Jag blir ändå bara sviken..!
Jag 2: Men nej, det är SÅÅ värt det.
Jag 1: lägg av, det är det inte alls!
Jag 2: MEN JOO.. jag ska fan åka!!
Jag 1: ALDRIG!
Jag 2: JOOOOOO!
Jag 1: men NEJ.
Jag 2: men det ska jag vist!!

osv, osv, osv...

Jag blir så förvirrad. Jag vet att jag inte borde åka. jag vet det ju så jävla väl.
Men ... ändå...