Att hata någon man älskar.
Mitt hjärta har ingen logik.
Min hjärna säger nej. Eller, den skriker nej. Det är hjärnan som hatar honom. För hjärnan förstår vad som händer. Hjärnan vet att man inte tycker om någon som sårar en.
Hjärtat förstår inte det. Hjärtat tycker om honom iallafall. Hjärtat skiter i att han gör mig illa, hjärtat ignorerar det.
Jag hatar hjärtat ibland.
Jag hatar honom & älskar honom på samma gång.
Och det var engentligen inte alls det inlägget skulle handla om. Men livet blir aldrig som man planerar. Jag hade verkligen inte planerat att tycka om honom så jävla mycket.
/H.
Det jag saknar.
Det jag saknar är mina flickor. Känslan av att höra ihop med er.
Jag saknar att gå upp tidigt på morgonen och stessa iväg till bussen för att sen hoppa på tåget till borlänge, eller gävle, eller uppsala, eller Eskilstuna. Tillsammans med er.
Jag saknar att vänta med er.
Jag saknar att flumma runt med er.
Jag saknar alla deep talks. Om det bara vi förstod. "Det som ingen utanför förstår."
Vi hade varandra. Och vi förstod. Alla förstod. Man var aldrig ensam.
Nu har nästan alla slutat åka. Men vi alla kommer minnas dethär.
Denhär resan har format mig, och 80% är inte tack vare killarna.
Jag saknar er. Saknar er som i helvete.
NI VET VILKA NI ÄR.
Emelie, Fanny, jag, Fanny, Katja, Erika, Tiina.
Jennifer, Alicia, Emelie, Fanny, Tess, Carrå & Jag.
Fanny, Jag, Felicia, Hanna & Carrå
Hanna, Jag, Fanny, Emelie, Carrå, Fanny, Jossan & Erika.
Jag, Fanny, Carrå & Alicia.
Jennifer, Fanny, Jag, Nöten, Isa, Bea, Emma & Alicia.
Massa folk i Uppsala.
Ni var allt.<3
You just made my day.
Har varit jättedeppig&nere senaste dagarna... höst. Blir ofta så på hösten. Inte förra hösten, då had ejag ju saker att tänka på, saker att göra. Då åkte jag ju fortfarande på spelningar och tänkte inte på så mycket annat.
Jag levde nästan i någon slags trygghet.
Jag hade alltid Fanny med mig. I skolan, på fritiden. Vi var så självklara.
Och det med spelningar. Det var nog dne största tryggheten, och man lixom.. passade in där. Ingen dömde riktigt.
Och jag är så otroligt rädd för att inte passa in, för att folk ska tycka att jag är förmycket, eller förlite. Jag är inte tillräkligt fin. Och bra. Och ... jagvetinte.
Alex gjorde min kväll kan jag lungt säga. "man ska aldrig försöka passa in för mycket för det är då man känner sig som mest utstött."
Tänk om alla killar kunde vara så öppna. Fan va skönt de hade varit.
TACK. verkligen.
.... Nu orkar inte jag blogga mer. Men denhär veckan SKA bli bra. SKASKASKA.
13.10.08.
Bröstcancer.
Jag kan inte förstå att det är ett årsen. Tiden går så fort.
Jag var förstörd.
Det första jag gjorde var att ringa fanny, jag minns det så väl.
Jag ringde henne och bad henne möta mig. Och jag berättade.
Och jag grät, och hon höll om mig.
Den dagen förändrade mitt liv. Kan man lungt säga.
Igår när jag var på bio med mamma var jag tacksam.
Tacksam över att ha en nästan frisk mamma. En levande mamma.
Det var under vintern mamma tog cellgifter.
Det var den svåraste vintern någonsin.
Jag grät mig till sömns nästan varje natt.
Jag tänkte inte på något annat.
Ni skulle vara tvunga se min mamma som hon var då för att förstå.
Hon bara låg där i en hög i sängen.
Sov.
Sov.
Sov.
Men det värsta var att se henne ha ont. Att se smärtan lysa genom hennes ögon.
Att se henne gråta och skrika av smärta.
Att höra sin mamma säga att hon inte orkar mer.
Idag är jag bara tacksam.
Tack för att mamma lever.
Det kallas kärlek
Ni är dom stördaste, sjukaste och roligaste människorna jag känner.
Jag älskar er.
..but I got no reason to stay.
Säga farväl av en del av mitt liv som en gång var det viktigaste. Det som gett mig så mycket, Det ger mig nästan ingenting längre.
Det gör ont, men det gör egentligen ingenting. För jag har inget val. För jag vet att jag gör rätt.
"Give me some time
To leave it all behind,
I will make it
Just give me some time
I'll never be the same
But I'll be alright
just give me some time"
typ så är det.. Men jag är iallafall säker. Jag kommer inte åka på en spelning i borlänge, eller västerås eller tjotahejti. Visst, jag kanske dyker upp på någon mysig eller gAlen spelning i stockholm. Men det blir inte samma sak. Aldrig någonsin blir det samma sak igen.
Det känns bra, att jag är... fri. Jag känner inte längre "JAG MÅSTE ÅKA TILL ÖREBRO!! FÖR TÄNK OM DET BLIR SKITBRA!!!" Ja tänk OM det blir det. OM, om, om. Det blir inte så bra, inte så bra att det är värt det. Inte nu.
Och det var inte "MATTE ÄR SÅ JÄÄÄVLA SNYGG OCH JAG BARA MÅSTE HA EN KRAM!!!" Han var så... det går inte att beskriva. För ni förstår ändå inte. Jag kan säga att han räddade mig i vintras, men ni förstår ändå inte. Jag kommer sakna att ha honom i mitt liv. Men det är somsagt dags att ge sig av. Jag ska nog klara mig utan honom, för att jag vet att om behöver jag honom så vet jag vart jag har honom.
We're permanent.
jag älskar dig
Mellan mig och min mor..
Sådär, som det står i mitten. Så tänkte jag i vintras. När jag var alleles tom och trasig. Och om jag känner mig moder rätt tänkte hon resten. Jag älskar henne mest av allt i hela världen.
Hon: Is this the moment where I look you in the eye?
Forgive my broken promise that you'll never see me cry,
And everything, it will surely change,
Even if I tell you I won't go away today
Jag: I know your'e living in hell every single day
And so I ask, oh God is there some way for me to take her place?
And when they say it's all touch and go
I wish I could make it go away
Hon: Will you think that you're all alone
When no one's there to hold your hand?
When all you know seems so far away
And everything is temporary, rest your head
I'm permanent, I'm permanent.
life goes on without you baby..
Det rullar nog på utan dig. Jag klarar mig.
Det är bra. Allt känns bra faktiskt.
Idag var jag med Fanny. Vi köpte hårfärg, precis som det ska vara.
Och på fredag ska jag till carrÅ, och vi ska ha det så najs.
Och imorrn ska jag till skolan, och det är inte jätteroligt. Men jag ska pussa på Signe.
Som det ska vara helt enkelt.
Och jag är så jävla kär.
Jag är kär i livet, och i cappuccino, och i kläder.
Och jag känner att jag klarar mig fan utan dig ifall du klarar dig utan mig.
Och det verkar du ju göra.
Och låt oss glömma att jag är ledsen över att du inte ser mig som jag ser dig.
För det spelar egentligen ingen roll.
Ingen roll alls.
Godnatt mina fina vänner! <3
två år.
En kille.
En man.
Jag minns inte vad jag tänkte och jag minns inte vad jag kände.
Men det måste varit något bra. Annars hade jag inte två år senare suttit här och skrivit denhär texten.
Jag var bara fjorton år och hade precis börjat åttan. Det var jag och mina två bästa kompisar. Vi var på idol. Vi var publik, och han var deltagare.
Och jag var fast.
I vintras räddade han mig. Han hjälpte mig att inte gå sönder när jag var alldeles trasig inombords. Han gav mig mer än jag trodde att han skulle. Nu har jag inget mer att hämta.
Men Jag vet vart jag har dig.
tack.
kupolenkören .. :)
Vill bara säga att i söndags var det exakt ett år sen, SAKNART!
Du är inte värd att dö för.
it breaks your bones.
Cuts so deep
it hits your soul.
Tears your skin and
makes your blood flow.
En gång var jag nöjd med mitt liv.
Det vore så mycket lättare ifall du inte fanns.
fyfaaaaaaaaaan.
jag hatarhatarhatarhatar dethär.
FUCKFUCKFUCKFUCKFUCKFUCKFUCKFUUUUUUUUCK.
Jag hatar dig för att du får mig att hata mig för att jag gillar dig.
mlv... never ever.
nejnejnej... JAG VIIIILLL.
så det gör ont.
Det... det blir aldrig som dendär kvällen, aldrig.
JAG HATAR ALKOHOL MINA VÄNNER.
japp.
nej.
joooo.
.......................................................
Jag borde kankse sova av mig ilskan, mig, och dig.
/h..
fuck ola.
Another year
Another start
I´m not alone
Still lonely at heart
As time goes by
I´m sure I´ll find a way
To keep the tears
A heartbeat away
All the questions you left behind
Keeps repeating inside my mind
I guess it´s time to let you go
Though deep inside this feeling grows
That so much was left unsaid
Left undone now instead
Time has come to let you go
/H<3
BIlder från helgen! :)
dethär gjorde min dag..
The love we share makes us the same
Nu på kvällen har jag variot med min bästa vän i hela världen. Hon heter Fanny. Fanny heter hon. Hon har varit min bästa vän sen sexan. Och i sjuan blve vi klister. Vi blev helan och halvan.
Hon förstår mig som ingen annan. Och jag kan alltid prata med henne om nästan allt. Och hon förstår, och hon försvarar och hon älskar mig precis som jag älskar henne.
Det ska alltid vara Fanny Henriksson och Hanna Lagerqvist.
Like a shelter in the storm, I´ll keep you warm
Know that you always can count on me
When everything fails, I´ll be the wind in your sails
Know that you always can count on me
With you I am strong
I feel ten feet tall
If things go wrong you´re there to break my fall
It´s not our colors
It´s not our rase
That makes us brothers
No matter what we might face
It´s not our last name, not the blood in our vanes
That makes us brothers
The love we share makes us the same.
Like the ground you walk on so solid and strong
Know that you always can count on me
Anything that you need, even the air that I breathe
Know that you always can count on me
I want you to know, in my eyes you´re hero
And I can´t imagine a life without you
And if tomorrow never comes, I´ll thank you for today
The love we share makes us the same.
/H♥
